Sitter här hos mina parenteser och försöker att smälta den händelserika resan till Sthlm. Min första tanke är att det helt enkelt varit toppen! Jag har fått möjligheten att lära känna en underbar pojke på tio månader och det är inte dåligt. Vanligtvis brukar ordet "bebis" genast förknippas med inlåsning i garderober (bara så att man ska slippa höra det eländiga skriket). Eller ja, i min hjärna är det åtminstone så. Det var väl så dags att man hittade ett undantag, som bekräftade regeln. För han är underbar, lilla Ryan.

Min nästa tanke är att jag har fått spendera tid med Karro. Äntligen. Mitt spanska behov har dämpats på en tapasbar, Skansen har vandrats runt på för första gången och kvällarna har ägnats åt att titta på film. Shoppingen var det enda som kunde ha varit mer av, men så är det inte lätt att handla kläder tillsammans med en bebis heller.

Slutligen fick jag dessutom tillfälle att gå ut på krogen med Anders och Thom. Alldeles för länge sedan sist. Grymt kul var det i alla fall. Jag ser redan fram emot att träffa dem igen.

Resan förde med sig en kraftig förkylning. Känns inte roligt att börja skolan genomförkyld, så söndagen får ägnas åt recovery. Lagom ironiskt att det är soligt och fint nu när jag inte orkar vara ute.

Dags att sova. Börjar märkas att det bara blev 90 minuters sömn förra natten.