Praktikvecka 2
Ja, jag vet. Jag har varit otroligt frånvarande den här veckan. Har inte bloggat, svarat i mobilen eller på sms. Jag har helt enkelt varit lite disträ. Att mobilen varit ljudlös förklarar en del, men utöver det har jag nog bara varit lite i min egen värld. Ska försöka bättra mig!
Praktiken går bara bra. Får höra intressanta saker varje dag. Lär mig så otroligt mycket av att vara ute och undervisa! Jag kommer definitivt ha lite mer kött på benen när jag återvänder till mina små övningselever igen. Birgitta har dessutom gett mig en del noter, vilket känns riktigt kul!
I eftermiddag ska jag iväg till stan och träffa Anna. Äntligen! Har känt mig rätt isolerad sedan jag kom till Karlstad, så jag behöver verkligen komma ut en sväng. Bio och snack står på schemat. Hurra för lördagskvällen!
Praktiken går bara bra. Får höra intressanta saker varje dag. Lär mig så otroligt mycket av att vara ute och undervisa! Jag kommer definitivt ha lite mer kött på benen när jag återvänder till mina små övningselever igen. Birgitta har dessutom gett mig en del noter, vilket känns riktigt kul!
I eftermiddag ska jag iväg till stan och träffa Anna. Äntligen! Har känt mig rätt isolerad sedan jag kom till Karlstad, så jag behöver verkligen komma ut en sväng. Bio och snack står på schemat. Hurra för lördagskvällen!
Just rambling
Jag låg på det vita överkastet i det röda rummet; på mage med benen sprattlandes i luften. Ur cd-spelaren strömmade lugn musik och regndroppar. Framför mig låg Anne på Grönkulla uppslagen, färdig att streckläsas. Det var tomt i huset. Endast musiken och orden gav mig den där känslan. En glädjande melankoli. En längtan efter att gråta lika mycket som en längtan efter att skratta. En känsla av att leva i en trygg liten bubbla.
Varför skriver jag nu om detta? Jo, jag har suttit hopkurad hela kvällen med den känslan i mig. Den påminner mig om den där gången för många år sedan. Jag kan inte ens komma ihåg hur gammal jag var när jag läste de där böckerna. Lustigt hur livet utvecklas sig, att vissa saker aldrig förändras. En del saker tycks alltid följa med en. Ganska skönt att veta det. Veta att det finns en trygghet, var man än befinner sig. Veta var man har sig själv någonstans.
Varför skriver jag nu om detta? Jo, jag har suttit hopkurad hela kvällen med den känslan i mig. Den påminner mig om den där gången för många år sedan. Jag kan inte ens komma ihåg hur gammal jag var när jag läste de där böckerna. Lustigt hur livet utvecklas sig, att vissa saker aldrig förändras. En del saker tycks alltid följa med en. Ganska skönt att veta det. Veta att det finns en trygghet, var man än befinner sig. Veta var man har sig själv någonstans.
Dagens plus
Idag träffade jag en väldigt snäll främling. Var på väg till parkeringsautomaten för att lägga i pengar när en bil stannade framför mig.
- Är du på väg till automaten? Om du vill kan du få min parkeringslapp. Den räcker ända till måndag!
Självklart tackade jag och tog emot! Gratis parkering en dag inne i stan är inte alls fel. Det var definitivt dagens plus!
Praktikvecka 1
Nej. Det blev inte något skrivande på tentan i veckan. Istället måste jag skriva allting idag. Det ska nog gå bra, eftersom jag bara ska vara på praktiken i två och en halv timme.
Praktiken går för övrigt riktigt bra. Det är kul att vara tillbaka på Kulturskolan igen! Lite konstigt också. Hela atmosfären får mig att minnas allt jag gått igenom där. 10 års undervisning. Piano, sång, kör, teori... Jag praktiskt taget bodde där ett tag, vilket märks väldigt väl. De flesta lärarna känner igen mig, även dem jag aldrig pratat med, och undrar hur det är med mig. Jag skulle nog få auskultera hos vilken lärare som helst, om jag ville. Är redan hos tre stycken, men det kan nog bli fyra. För övrigt är Birgitta precis lika bra som jag mindes. Nej, hon är nästan bättre. Inte undra på att jag lärde mig så mycket när jag gick där.
Igår gick jag på stan och shoppade. Köpte inte så mycket, men fick åtminstone andas in stadsluften. Jag gillade inte tanken att gå på stan själv förrän alldeles nyligen, då jag insåg den totala friheten med det. Jag kan gå runt och drälla hur länge som helst och det blir aldrig tråkigt! Köpte bara ett linne och ett armband den här gången, men det lär bli fler turer innan praktiken är slut!
Ja, se det snöar! Ja, se det snöar! Den sången ska jag nynna på hela dagen, för ute är det alldeles vitt. Det är verkligen perfekt väder. Faktum är att det mesta är perfekt idag.
Dagens bravader
Ambitiösa Lylv har fortsatt sin bana genom livet. Hon har sopat bort snö, fixat parkeringspengar, vandrat i snöslask, lekt pianolärare, övat piano och gitarr, hjälpt till med datorproblem, burit garderober, satt ihop garderobsdörrar och satt upp hyllor. Hon fick dessutom godkänt på de inlämningsuppgifter som skickades in igår. Det är inte dåligt för att vara en dag i Lylvs liv! Om det fortsätter så här kanske till och med kulturtentan blir färdig i tid! Den ska nämligen in på fredag och den lilla blondien har knappt börjat forska i operans historia. Det får med andra ord bli morgondagens projekt.
Den försvunna latheten
Idag har jag minsann inte varit lat. Jag har med andra ord varit en helt annan människa än igår, då jag inte orkade göra någonting alls. Ganska skönt faktiskt, eftersom jag har fått en del saker gjorda. Packningen tog inte speciellt lång tid. Sedan passade jag på att städa lite, duscha och... Ja, mina damer och herrar! Jag gjorde det! Jag åkte till återvinningen! Det är inte utan att jag känner mig helnöjd med situationen.
Bilen har även fört mig till Karlstad, där jag har hunnit skriva hela självobservationen. Nu är det dags att ta itu med kompletteringen av elevobservationen. Sedan är jag faktiskt ikapp i skolan igen. Underbart!
Soporna erövrar jorden
Idag förbannar jag sopor och återvinning. Jag förbannar inte det faktum att folk är så duktiga att de slänger saker i papperskorgar eller att vissa till och med sorterar sopor. Det jag förbannar är att soporna växer till ett gigantiskt berg varje vecka. Att man måste springa ut ur lägenheten för att slänga soppåsen hela tiden. Det tar längre tid att gå för att slänga soppåsen än att gå till bilen. Det är längre till sopinlämningen än till Cissi. Lustigt.
För att slippa åka till återvinningen hela tiden har jag kommit på en lysande idé. Först stuvar jag in alla påsar i klädkammaren. Där står de tills jag orkar ta ut dem till bilen. När ytterligare tio år gått av mitt liv, tar jag bilen bort till återvinningen. Sedan börjar jag att bygga ett nytt berg i lägenheten. Det här är väldigt smidigt, om man bortser från det faktum att det inte går att befinna sig i klädkammaren längre. Det förklarar också varför jag skriver detta inlägg. Jag håller på och städar, vilket inte går så bra när jag inte ens kommer fram till min garderob längre. Hur blev det så här egentligen? När blev jag så lat? Jag kanske borde förbanna min lathet istället för soporna. Ja, antagligen är det väl så. Då återstår väl frågan: Ska jag sluta vara lat eller fortsätta klaga på sopberget?
För att slippa åka till återvinningen hela tiden har jag kommit på en lysande idé. Först stuvar jag in alla påsar i klädkammaren. Där står de tills jag orkar ta ut dem till bilen. När ytterligare tio år gått av mitt liv, tar jag bilen bort till återvinningen. Sedan börjar jag att bygga ett nytt berg i lägenheten. Det här är väldigt smidigt, om man bortser från det faktum att det inte går att befinna sig i klädkammaren längre. Det förklarar också varför jag skriver detta inlägg. Jag håller på och städar, vilket inte går så bra när jag inte ens kommer fram till min garderob längre. Hur blev det så här egentligen? När blev jag så lat? Jag kanske borde förbanna min lathet istället för soporna. Ja, antagligen är det väl så. Då återstår väl frågan: Ska jag sluta vara lat eller fortsätta klaga på sopberget?
Hajk
Råkade hitta det här klippet på youtube nyss. Nostalgi för hela slanten! Jag kan riktigt se lågstadiet framför mig och alla sommarlov på den tiden.. Jag undrar just hur ungarna i videon ser ut numera? De jag vet vilka det är, har jag inte sett på evigheter. Ta en titt och minns!
Den positiva listan
- Idag hade jag en bra pianolektion! Vi drog till och med över lektionstiden med en kvart och ändå kändes det bra! Vet inte varför jag var mindre nervös just idag, men jag kände mig faktiskt ganska lugn när jag spelade. När jag är lugn, spelar jag bra. Jag måste vara lugn mer. Öva mer. Det ger ju uppenbarligen resultat.
- Har pratat med min nya lärare i röstträning; Anders. Under våren ska jag tydligen ha sånglektioner för honom. Han verkar hur snäll som helst, så jag tror det blir kul. Ska dessutom få sjunga ihop med Sosso en del och det ser jag fram emot! :)
- På måndag börjar praktiken på Karlstads Kulturskola. Redan när jag pratade med Birgitta igår, kände jag att allt kommer att bli bra. Inspiration, inspiration, inspiration!
Bikiniförlusten
Jag har en svag känsla av att jag behöver köpa en ny bikini. I förmiddags var Sosso och jag i badhuset för första gången det här året. Redan i duschen började jag ana oråd. Där stod jag med min bikini i händerna och insåg att plastfästet hade gått av. Bada utan bikiniöverdel kanske? Det skulle nog många ha blivit glada över, men... Nja. Sosso fick knyta ihop överdelen istället, så att den åtminstone satt kvar på kroppen. Jag konstaterade också att vadderingen var sönder. För att inte tala om hur blekt bikinin hade blivit av kloret. Dessutom var den aningens för stor, p.g.a. för många bad.
Såhär i efterhand kan jag säga att det är dags att dumpa den i papperskorgen. Stackars lilla bikini! Beach 2007, säger jag bara. Den lilla gräsplätten vid stranden i el Palo. Jag kommer att sakna alla fina upplevelser med den. Nåväl, dags att skaffa sig något snyggare. Ny bikini, beach 2009, Nueva Andalucía... Ja, det låter redigt fint det!
Såhär i efterhand kan jag säga att det är dags att dumpa den i papperskorgen. Stackars lilla bikini! Beach 2007, säger jag bara. Den lilla gräsplätten vid stranden i el Palo. Jag kommer att sakna alla fina upplevelser med den. Nåväl, dags att skaffa sig något snyggare. Ny bikini, beach 2009, Nueva Andalucía... Ja, det låter redigt fint det!
Dagens plock
Har bildat team med Lollo och fixat med Sossos bloggdesign lite. Lollo fixade bilderna och jag koderna. Kul att ha något att göra, så att man kan skjuta på pluggandet lite. Ett extra plus för att det är möjligt att få ut mina konstnärliga idéer på annat sätt än genom penna och papper! Det går ju som bekant riktigt dåligt; om jag inte ritar får förstås! ;)
Med skräcken hack i häl
Jag följde efter guiden in på den stora borggården. Där omringades den lilla turistgruppen och jag av en typisk utländsk borg; gigantisk, brun och ja, ganska ful. Den såg lite ut att ha byggts någonstans under medeltiden. Inte för att jag egentligen har någon koll på historia, men i drömmar vet man allt. Hur som helst; solen sken och det var en förträffligt fin dag. Jag njöt av värmen medan jag kikade ner på mina stövlar. Nja, det var inte riktigt mina. För att vara exakt, så var det faktiskt Annas svarta stövlar jag gick omkring i. Jag tror att jag var medveten om att det var hennes, men försökte inbilla mig att jag hade köpt dem själv. Det var för övrigt någonting alldeles fel med att jag gick omkring i dessa stövlar. Jag blickade skräckslaget upp mot Lojs, som stod vid min vänstra sida. Jag var tvungen att byta till ett annat par, nu på en gång! Hon gav mig en grå stövel (som såg ut som Annas grå stövlar, men lite smalare i formen), som jag genast satte på min högra fot. Under tiden jag förtvivlat försökte dra upp blixtlåset, svartnade himlen. Det var nu natt, kallt och skrämmande. Jag skulle inte hinna byta min andra stövel.
Lojs drog med mig uppför en trappa på borggården. Hon skulle visa mig ett blått ljus, som jag hade missat under vandringen. Vi var tvungna att skynda oss, så att inte Han skulle hinna ifatt oss. I samma stund som jag fick se ett ovanligt blått sken på himlen, fick vi också syn på Honom längst upp i trappan. Livrädda rusade vi nerför alla trappsteg och sprang över borggården. Han var hack i häl. Väl utanför borggården, fortsatte vi att springa längs Klarälven i Karlstad, in mot centrum. Det var nu dagsljus igen. Trötta kämpade vi oss över bron vid teatern. Där var lösningen! Sandgrundsudden (som nu var en stor park istället) hade smyckats med en enorm, vit ljuslykta! Lojs ropade till mig att springa dit. Jag lydde villigt. Vi kastade oss ner i gräset bakom lyktan och flämtade av utmattning. Genom glasrutan kunde vi sedan se Honom springa förbi, utan att se oss.
Det var då jag vaknade av hamrandet...
Lojs drog med mig uppför en trappa på borggården. Hon skulle visa mig ett blått ljus, som jag hade missat under vandringen. Vi var tvungna att skynda oss, så att inte Han skulle hinna ifatt oss. I samma stund som jag fick se ett ovanligt blått sken på himlen, fick vi också syn på Honom längst upp i trappan. Livrädda rusade vi nerför alla trappsteg och sprang över borggården. Han var hack i häl. Väl utanför borggården, fortsatte vi att springa längs Klarälven i Karlstad, in mot centrum. Det var nu dagsljus igen. Trötta kämpade vi oss över bron vid teatern. Där var lösningen! Sandgrundsudden (som nu var en stor park istället) hade smyckats med en enorm, vit ljuslykta! Lojs ropade till mig att springa dit. Jag lydde villigt. Vi kastade oss ner i gräset bakom lyktan och flämtade av utmattning. Genom glasrutan kunde vi sedan se Honom springa förbi, utan att se oss.
Det var då jag vaknade av hamrandet...
Hammer Man
Jag höll på att flyga ur sängen av förvåning när jag vaknade imorse. Klockan var 9.45 och jag hade inte alls lust att gå upp. Vad var då anledningen till detta plötsliga uppvaknande? Jo, självklart var det min hamrande granne. Jag förstår mig inte på honom. Han har bott i lägenheten i ungefär ett halvår. Någon gång i veckan får han för sig att "ja, idag är det dags att hamra" och sätter igång. Detta sker alltid mellan nio och tio på morgonen och det håller aldrig på i mer än fem minuter. Jag förstår inte varför han aldrig spikar ordentligt, så att det blir klart någon gång. Idag ville han dessutom överraska mig med att hamra i väggen precis vid mitt huvud - därav mitt chockerande uppvaknande. Lite tur var det i och för sig att han väckte mig, eftersom jag var mitt i en konstig mardröm; en dröm då Lojs och jag gömde oss bakom en gigantisk ljuslykta. Kanske skulle återberätta den lite senare...
Nu firar grannen hamrandet med att lyssna på underlig, asiatisk musik.
Nu firar grannen hamrandet med att lyssna på underlig, asiatisk musik.
Datorspel
I puben i skolan diskuterades det häromdagen gamla, goda datorspel. Ni minns väl den där tiden på lågstadiet, då internet inte fanns, hårddisken var gigantiskt stor och man ritade bilder i Paint eller spelade spel? Katt & Musspelet, Ski och Chip's Challenge var mina absoluta favoriter. Dessa spel finns nu också på min dator. Jag har ägnat det senast dygnet åt att spela Chip's Challenge. Det är precis lika roligt som jag mindes! Dessutom behöver jag inte slåss med mina kompisar på fritids för att få ha datorn för mig själv. Ladda ner och minns!
Livets stora fråga
Ibland undrar jag verkligen om det jag gör är rätt. Är det meningen att jag ska hålla på med musik hela livet? Jag trivs här, men kan inte låta bli att fundera över allt annat roligt jag missar genom att utbilda mig. Det finns så otroligt mycket därute i livet, så många intressanta saker. När vet man att man har valt rätt? Kommer man någonsin att veta det?
Jag upptäcker hela tiden nya sidor hos mig själv, sidor jag inte visste fanns. Emellanåt återfinner jag intressen, som jag hade glömt bort att jag är intresserad av. Det är lika underbart varje gång! Googla fram nördig information is the shit! Försöka att förstå någonting helt annat än det gamla vanliga. Få en liten paus. Helt sjukt nice!
Vet egentligen inte vad jag ville komma fram till i det här inlägget; ville nog mest få fram att jag känner mig filosofisk.
Är i stort behov av två saker just nu; en fikastund med Anna och/eller en analyskväll med Cathrine. Jag saknar er.
Jag upptäcker hela tiden nya sidor hos mig själv, sidor jag inte visste fanns. Emellanåt återfinner jag intressen, som jag hade glömt bort att jag är intresserad av. Det är lika underbart varje gång! Googla fram nördig information is the shit! Försöka att förstå någonting helt annat än det gamla vanliga. Få en liten paus. Helt sjukt nice!
Vet egentligen inte vad jag ville komma fram till i det här inlägget; ville nog mest få fram att jag känner mig filosofisk.
Är i stort behov av två saker just nu; en fikastund med Anna och/eller en analyskväll med Cathrine. Jag saknar er.
