Anna och jag har kommit fram till någonting. Vi borde göra våra liv till en dokusåpa. Eller en film. Vi skulle säkerligen bli rika. Jag menar, mer händelserika liv får man faktiskt leta efter.

Geijerskolan var i alla fall grymt kul. Spelning, lite trubadurspel och dylikt. Underbart att få träffa alla igen, fast ändå jobbigt. Nu saknar jag dem ju ännu mer än vanligt.