När flygplanet lyfte hade jag inte hunnit stänga av mobilen. Det var så mycket att göra; fanns ingen tid. Därför satt jag i flygplansgången och hade panik tills telefonen äntligen var avstängd. Vi var tydligen på någon slags klassresa. En man frågade mig var jag hade varit.
- I ett hus utanför Marbella. Efter det flög vi till Barcelona ett tag.
Aha, vi var alltså på väg hem från Spanien.

Nellie var väldigt arg på en tant, som pratade skånska. Denna kvinnan hade nämligen tagit hennes plats och vägrade att ge tillbaka den. Nu hade hon ingen plats där hon kunde sitta och äta.

Det var väldigt blåsigt och ostabilt ute. Vi byggde i panik ihop alla säten, för att kunna spänna fast oss. Själva konstruktionen såg ungefär ut som i en bil. Till slut satte jag mig lättat ner, efter att ha varit arg på alla som tog tid på sig i byggandet.

Martin tyckte att det var obehagligt att han inte kände den som flög planet.
- Det är ju alltid mycket tryggare om man vet vem personen är. Då vet man om man kan lita på honom eller inte...

Just då började planet att skaka lite för mycket. Vi satt inte längre fastspända utan stod vid sidan av planet. Jag råkade titta ut och såg hur marken närmade sig alltför fort. Så här lågt skulle vi inte flyga egentligen... Plötsligt insåg jag. Vi höll på att krascha.
- Nu dör vi!
Mer hann jag inte säga innan planet nådde marken. Det sista jag fick se var kroppsmos som flög åt alla håll...

Någon som har lust att tyda den drömmen?