Den där kantiga stenen långt ute på piren. Svalkande vindar. Medelhavets vågor, som mjukt dras in mot land. Solnedgången. Glädjen, förvirringen, lugnet. Känslan av att tiden står alldeles stilla.

Precis så satt jag i el Palo förra sommaren och blickade ut mot Afrikas kust. Så mycket som behövde tänkas igenom och ändå hade jag en skön känsla av att jag hade tid. Det gick inte att påverka mitt liv där jag satt; det gick inte att göra någonting alls. Jag kunde i lugn och ro sitta och fundera, filosofera över allt och inget. Tiden för hemresan skulle komma, men ännu var det långt dit. Kanske var det också en av de bästa sakerna med min studietid i Málaga; att få ta en paus från det riktiga livet och bara ägna sig åt det malaguensiska.

Vad jag egentligen ville tala om med det här inlägget, är varför jag har valt den nya designen till min blogg. Jag ville visa det bästa som finns i livet, nämligen lugnet. För lugnet är det som alltid får mig att må som bäst, no matter what.