Om nu förra inlägget visade den positiva sidan av mitt jobb, så kommer här ett släng av den negativa. Idag var vi alldeles för få arbetande, då det var flera sjukanmälda. Följden av det blev en tuff morgon; jag skulle hinna städa två mottagningar under loppet av en timme. Lycka till, tänkte jag. Efter fyrtio minuter hade jag priostädat barnmottagningen i en galnings tempo och rusade vidare till DC. Vad möttes jag av där? En sur kvinna, som meddelade mig att "vanligtvis brukar städerskan ta hennes rum först". Nu hade hennes patienter hunnit komma. Jaha? Vad bryr jag mig om det? Jag har städat hennes jäkla rum varje dag i en månad och vet att städningen kan skippas där en dag. Jag förstår mig inte på sådana människor. Hur har hon mage att antyda att hennes rum är viktigast på hela mottagningen (och uppenbarligen på hela CSK)? Även om jag vet att sådana människor finns, blir jag lika förvånad varje gång. Hon ska vara glad att jag ens kom dit. En annan av mina mottagningar blev struken helt från städning idag. Det kanske hade varit något för henne att uppleva, eller?

Dagens uppmuntran: Jag fick min nya kamera idag. Underbart.