Igår, när jag kom till avdelningen, rusade en söt patient fram till mig. Hon ville ge mig 40 kr, som tack för att jag pratat så mycket med henne under sjukhusvistelsen. Urgulligt! Det kändes förstås lite konstigt att ta emot hennes pengar, men det märktes att hon så gärna ville att jag skulle ha dem. Själv har jag tyckt att det varit lika roligt att få sällskap som hon. Det är inte ofta patienter har orken att vara lika välkomnande och trevliga.

Tre och en halv arbetsdagar kvar nu. Nedräkningen har börjat.