Det är bara jag som lyckas med sådant här...

Gott om tid på möran är trevligt, tänkte jag i fredags när jag inte kunde somna om efter klockan fem. Alltså steg jag upp och hade en skön morgonstund innan cykelturen. Ja, åtminstone tills jag skulle åka och lugnet övergavs mot panik. Nyckeln till mitt skåp på jobbet var borta. Då menar jag totalborta. Rusade omkring som en tok innan jag slutligen fick åka utan den. Detta ledde till vissa bekymmer. Fick hämta extra kläder, låna ett larmkort och använda mina fina, vita gymnastikskor under städningen. För dem som inte vet, vikarierar jag som städerska på CSK.

Efter dagens slut skulle jag lämna in larmkortet i ett låst skåp. För att komma in i det behövdes en nyckel, som fanns i nyckelskåpet. Vem kunde ana att larmet skulle gå när jag tog ur nyckeln? Ja, det skulle inte göra det, men enligt larmskåpet hade jag snott med mig en nyckel jag inte ens varit i närheten av...

Hur som helst, i helgen köpte jag ett nytt lås till skåpet. Såg nog inte helt normal ut när jag cyklade iväg imorse, då jag hade en enorm rörtång med mig i en påse. Jo, jag var ju tvungen att komma in i skåpet! Tog mig nästan inte in på sjukhuset, eftersom larmkortet fortfarande låg inlåst i mitt skåp och ytterdörren var larmad. Väl inne i omklädningsrummet, gick jag beslutsamt fram till skåpet för att ta fram tången... och upptäckte att nyckeln till låset satt kvar i låset! Inga kommentarer om detta.

Slutligen började dagen idag väldigt lugnt. Det var ganska lite folk på avdelningen. Dessvärre behövdes ett infekterat rum städas ur (för det kunde de ju inte gjort i helgen när patienten åkte hem i fredags?). Stackars Jenny fick hjälpa mig med det. I gengäld följde jag med till akuten och hjälpte henne. Där var det kaos, på grund av ett stort trauma, och städvagnen fick stanna kvar för att övernatta...

När vi äntligen cyklade hem, var klockan tre. Lång dag. Hade precis cyklat till Våxnäs centrum, då jag insåg ännu en sak (Jenny, du kommer att stendö nu): Min iPod låg kvar i jobbkläderna, som jag hade slängt i tvätten...

Behöver jag ens säga att det inte var det roligaste i världen att åka tillbaka till jobbet för att leta efter den?