Jag tackar Millesvikskyrkan för att de gav mig en chokladask efter spelningen i fredags. Den har räddat mitt liv de senaste dagarna! Utan chokladen hade jag inte varit någonting. Då hade jag bara varit en tragisk, förkyld människa, som inte haft något att göra. Nu kan jag ju ta en chokladbit då och då. Uppmuntran, uppmuntran!

Det är extremt vad jag bloggar och tycker synd om mig själv just nu, men seriöst... Vem vill ägna hela jullovet åt att vara sjuk? Jag är ju i Karlstad! Jag borde shoppa, träffa tôsera, träna... Listan med roliga saker kan göras mil lång, men vad gör jag? Jag sitter här och tycker synd om mig själv. Håller långsamt på att förvandlas till en soffpotatis. Musklerna har förtvinat och färgen i ansiktet är numera icke-existerande. Mina stackars underkläder är äckligt rosa efter en tvätt i maskinen också. Snart ser jag väl ut som Gollum med rosa hotpants. Jag överdriver inte alls, som ni säkert förstår... ;)

Nej, men det hade varit kul om jag åtminstone blev friskare istället för sjukare. Imôra skiter jag i hur dåligt jag mår; jag ska till stan, träffa Anna och köpa mig en nyårsblåsa. Jag ska åka till Göteborg med snygga kläder, döende eller inte. Och jag tänker inte slösa bort ännu en födelsedag genom att vara sjuk. Så det så.

Sådär, då har jag klagat färdigt för resten av året. Tack för uppmärksamheten! ;)