Mi casa, mi piso
Det är när jag står och röjer i mina skåp som jag inser att jag faktiskt bor här. I min lägenhet. Jag menar, jag bodde såklart på Geijerskolan när jag gick där. Skillnaden är att jag har bott här såpass länge nu. På ett och samma ställe. Skåpen fylls med föremål, omorganiseras, rensas ur och fortfarande är jag på samma plats. Jag har så att säga hunnit bilda "min egen skit". Jag kan i lugn och ro ordna med lägenheten utan att oroa mig över att jag ska flytta snart. Visserligen räknas tiden i Arvika ner, men det är ändå ett par år kvar. Det är så otroligt skönt.
Det är förresten det jag gör när jag inte bloggar. Städar i mina köksskåp alltså. Har innan det också varit på kräftskiva, gått långpromenad, sett på teve och umgåtts med mina vänner. Bara så att ni vet lite vad som händer i mitt liv.
Det är förresten det jag gör när jag inte bloggar. Städar i mina köksskåp alltså. Har innan det också varit på kräftskiva, gått långpromenad, sett på teve och umgåtts med mina vänner. Bara så att ni vet lite vad som händer i mitt liv.
Kommentarer
Trackback