När jag vaknade vid sjutiden imorse hade jag vårkänslor; till och med sommarkänslor. Det kändes helt knasigt. Känslan blev ännu starkare när jag väl gick upp ur sängen. Idag skulle jag kunna vara fem år och vandra iväg i en blommig, rosa klänning med volanger till min mammas skolavslutning. Grönska och värme. Det skulle vara helt normalt. Även fast det är snö ute och jag inte borde komma ihåg hur det är att vara fem år. Jag kommer nog bli ganska förvånad när jag går utanför dörren, upptäcker att jag är i Arvika och inser att jag är tjugotre år och inte fem.

Ja, så kan det gå när det är solen skiner in genom fönstret.