Idag har jag varit arg. Det händer mig otroligt sällan, men när jag blir arg... Ja, då slår det slint totalt.

Vandrade i godan ro ner till tvättstugan för att lägga i min tvätt, bara för att finna att ALLA maskiner var upptagna. När jag bokade tiden i tisdags hade ingen annan bokat. Vem var en sådan idiot att den medvetet tog mina tvättmaskiner? Jag hade inget annat val än att argt gå hem igen utan att ha fått något gjort.

Nästa gång jag gick dit hade jag bestämt mig. Tvätten skulle ur maskinen och jag skulle tvätta. Utskällning och mord till den som snott mina maskiner. Självfallet var tvättstugan tom när jag kom ner dit, men förberedd satte jag igång att skriva ett argt meddelande till idioten. Då öppnades dörren... Hastigt vände jag mig om för att få ur mina aggressioner, men... Vänta nu! Maria? Min pianometodikkompis Maria? Det här stämde inte. Hennes blick såg lika arg och förvånad ut som min. Vad hände egentligen?

Jo, en idiotisk tjej hade vandrat in i tvättstugan när Maria skulle slänga in sin tvätt. Hon blev ombedd med gester att byta till den andra maskinen, eftersom tjejen hade "bokat" Marias maskiner. Till följd av detta blev mina snodda. Dock hade ju tjejen inte bokat några maskiner. Hon bara vandrade in och tog dem.

Jag orkar inte ens dra resten av historien, men sådant här gör mig så arg. Som ni tidigare säkert märkt. Mycket kan man göra, men man tar inte medvetet andras tvättmaskiner. Där går gränsen.