Jag kommer gående från bilen, på väg hem för att käka lunch. Så möter jag en kille. Han stirrar på mig och ler. Jag ler tillbaka och undrar vem sjutton personen är.

- Vilket fint väder det är idag! säger han med en klingande värmländska.

Jag håller med. Solen skiner ju och det är världens vackraste snöväder.

Mer än så säger vi inte, utan skiljs åt.

Nu undrar jag självklart en sak: Vem sjutton var det jag just pratade med? Var det en främling, som helt plötsligt fick för sig att prata med mig, eller var det min underliga f.d. granne nu igen (som jag aldrig tycks känna igen)? Varför pratar alltid massa konstigt fôlk med mig?

Nåväl, Cathrine, den här gången var det i alla fall ingen tant på busshållplatsen!