Så var det äntligen lucia! I år bestämde sig Anna och jag för att inte låta luciadagen rinna förbi, som den gjort i många år nu. Därför tog vi igår en tur till Domkyrkan för att se Värmlands lucia tillsammans med körerna Söt Likör och CMD. Det var ett väldigt stämningsfullt och fint luciatåg. Som arbetsskadad musiklärare var det en fröjd för öronen att höra ren sång och en bra blandning av de vanliga luciasångerna med ovanligare sådana, alla i fina och lite nya arrangemang. Var väldigt nöjd efteråt.

 

Det bästa med att se ett luciatåg redan igår var att jag med gott samvete kunde sova förbi morgonens luciatåg på SVT. Hade väldigt gärna sett det också, men att gå upp sju på morgonen... Nej, det har jag ju aldrig gillat och speciellt inte just nu.

 

Hur ser väntan på julen ut annars? Jo tack, bra. Anna har varit min trogna vän och hjälpt till med julmyset. Vi har hunnit julfika ett x antal gånger, gjort ett pepparkakshus tillsammans och dessutom pysslat med julgransdekorationer. Någon dag framöver ska jag tvinga mig själv att ta kort på vår alldeles underbara, levande gran som nu står och pryder vardagsrummet.