Alltså... Jag vet inte ens vad jag ska säga. Kan inte bara någon ge mig ett jättevälbetalt jobb eller en gigantisk vinst på lotto? Bara så pass mycket pengar att jag kan leva några månader och köpa ett nytt bilskrälle! Varken Fredrik eller jag behöver mer krångel nu. Självklart är livet inte alltid en dans på rosor, men kunde det inte bara vara det en liten stund ibland?

 

Ja, jag ska väl dra historien från början. Historien om den eländes bilen som ni har hört så mycket om förut. Hur som helst, historien började mitt på motorvägen på första advent. Då var skrället i ett tillstånd av så mycket vobblande att det inte gick att köra längre. Bilen fick tas till närmsta verkstad, där den var inlämnad i någon vecka. Ett utslitet hjullager byttes ut. När jag överlycklig skulle hämta tillbaka bilen gick den sönder igen. Ja, jag skojar inte. Jag hann inte ens köra hem den. Det sade istället kras inuti låset på förardörren och sedan fungerade inte låset längre. Jag var visserligen inte så förvånad, med tanke på hur mycket låset krånglat genom mina dagar som bilägare, men ändå. Det var bara att lämna in bilen igen. Jag passade också på att be dem att fixa fönsterhissen, som hade gått sönder tidigare under hösten och ännu inte lagats. Eftersom detta hände precis innan jul, fick jag inte tillbaka bilen igen förrän förra tisdagen.

 

Jag kan väl säga som så att jag verkligen varit överlycklig denna veckan. Efter över en månad kunde jag äntligen köra bilen igen! Fast den glädjen varade tydligen inte så länge. När jag skulle köra hem från jobbet i Karlstad idag var jag självklart tvungen att sätta på ljuset. Fast ljusknappen var väldigt trög och fastnade i ett läge. När jag sedan kom hem gick det inte längre att stänga av ljuset. Så ja, nu är batteriet urdraget och bilen väntar på att bli inlämnad. I G E N.

 

Är det ens mening att kommentera det här? Nej, förmodligen inte.