De som känner mig vet vilka problem jag haft med min mage de senaste åren. Allt började med gallstensproblem sommaren 2006 och sedan dess har det flutit på, kan man säga. Gallblåsan försvann efter ett år och till en början kände jag mig bra, men sedan blev det värre igen. De senaste 5 åren har varit tuffa. Den svenska sjukvården är ju som den är, vilket innebär ingen hjälp. Det största problemet för mig har varit att inte kunna äta. Att få krampanfall i magen, vara illamående varje dag (det är tyvärr ingen överdrift) och att därmed tappa matlusten helt. Därför var jag så glad när jag fick en tid hos en dietist för att ta itu med alltihop. IBS-magen, som jag numera kallar den.

 

Nu har jag gått på en väldigt strikt diet i snart 6 veckor. Vill vara övertydlig och förklara att det här inte har varit en diet för att gå ner i vikt. Jag tror nämligen inte på dieter överhuvudtaget och tycker inte att någon ska behöva tvinga sig själv till bantning - om det inte handlar om att kroppen tar stryk av vikten, vill säga. Hur som helst, den här "dieten" är snarare en sorts kartläggning över vad jag kan/inte kan äta.

 

Första steget var att ta bort allt som magen kunde reagera på. Det skulle alltså vara bland annat mjölk-, gluten-, soja- och äggfritt. Dag 1 försvann illamåendet. Ja, det tål att sägas igen. Efter att ha mått illa varje dag i 5 år kändes det helt sjukt. Efter 5 dagar insåg jag hur dåligt jag faktiskt har mått genom åren. Det handlade inte om någon inbillning. Magen hade verkligen inte mått bra tidigare.

 

De tre senaste veckorna har jag börjat att lägga till kost igen. Efter att ha levt på vatten och 1 sorts örtte i över en månad är det helt fantastiskt att kunna dricka ett glas laktosfri lättmjölk! Att äta frukt och bär är också någonting som är sjukt underskattat. Den här veckan har jag börjat känna mig sugen på att äta mat igen. Jag vågar knappt säga det högt. Fast jag tror att allt kanske kommer att ordna sig den här gången, även om jag förmodligen aldrig kommer att kunna äta som vanligt igen.

 

Denna påsken blir, som rubriken säger, väldigt annorlunda för mig. Matmässigt är det bara ris, majspasta, kyckling, kalkon och vit fisk som gäller. Det blir inget påskbord. Det blir inte heller något påskgodis. Allt det här känns väldigt underligt och jag undrar om det kommer att bli samma sak på midsommar. Den som lever får se. Påskhelgen firas hur som helst i Oskarshamn hos Fredriks snälla föräldrar.

 

Ja, så nu vet ni. Ifall ni funderat över vad som händer hos mig.