Så var det äntligen helg! Jag invigde den med ännu en av mina promenader ute i vinterkylan. Nu håller jag på och tvättar mina kläder. Ännu vet jag inte vem som är min tvättpartner för dagen, men jag hoppas inte jag får veta det. Det är ju den här tiden som tvättskräcken brukar hålla till därnere i stugan. Jag har i alla fall inte snott någon annans maskin idag, så jag hoppas på det bästa.

Det är fredagen den trettonde idag, som säkert ingen missat. Jag bryr mig inte så mycket om den dagen. Min otursdag är den tjugoförsta i varje månad, så det är faktiskt då jag borde oroa mig! Än är det ju ett par dagar dit i alla fall. Alla hjärtans dag är det däremot redan imôra. Jag minns när jag var liten och gick upp fem på môran för att duka ett frukostbord till min familj. Då var jag duktig på att fira. Nu tänker jag göra som jag gjort de senaste åren: Inte fira alls. Det är lugnt och skönt. Jag hoppas att mina nära och kära vet att jag älskar dem ändå.