Jag följde efter guiden in på den stora borggården. Där omringades den lilla turistgruppen och jag av en typisk utländsk borg; gigantisk, brun och ja, ganska ful. Den såg lite ut att ha byggts någonstans under medeltiden. Inte för att jag egentligen har någon koll på historia, men i drömmar vet man allt. Hur som helst; solen sken och det var en förträffligt fin dag. Jag njöt av värmen medan jag kikade ner på mina stövlar. Nja, det var inte riktigt mina. För att vara exakt, så var det faktiskt Annas svarta stövlar jag gick omkring i. Jag tror att jag var medveten om att det var hennes, men försökte inbilla mig att jag hade köpt dem själv. Det var för övrigt någonting alldeles fel med att jag gick omkring i dessa stövlar. Jag blickade skräckslaget upp mot Lojs, som stod vid min vänstra sida. Jag var tvungen att byta till ett annat par, nu på en gång! Hon gav mig en grå stövel (som såg ut som Annas grå stövlar, men lite smalare i formen), som jag genast satte på min högra fot. Under tiden jag förtvivlat försökte dra upp blixtlåset, svartnade himlen. Det var nu natt, kallt och skrämmande. Jag skulle inte hinna byta min andra stövel.

Lojs drog med mig uppför en trappa på borggården. Hon skulle visa mig ett blått ljus, som jag hade missat under vandringen. Vi var tvungna att skynda oss, så att inte Han skulle hinna ifatt oss. I samma stund som jag fick se ett ovanligt blått sken på himlen, fick vi också syn på Honom längst upp i trappan. Livrädda rusade vi nerför alla trappsteg och sprang över borggården. Han var hack i häl. Väl utanför borggården, fortsatte vi att springa längs Klarälven i Karlstad, in mot centrum. Det var nu dagsljus igen. Trötta kämpade vi oss över bron vid teatern. Där var lösningen! Sandgrundsudden (som nu var en stor park istället) hade smyckats med en enorm, vit ljuslykta! Lojs ropade till mig att springa dit. Jag lydde villigt. Vi kastade oss ner i gräset bakom lyktan och flämtade av utmattning. Genom glasrutan kunde vi sedan se Honom springa förbi, utan att se oss.

Det var då jag vaknade av hamrandet...