Puh, nu är veckan äntligen över! Det har varit både plus och minus med den här veckan. Det största pluset har varit att få spela annat än klassisk musik. Skulle vilja kalla det en UNDERBAR paus. Jag behöver verkligen få göra sådant här lite oftare, bara så att jag kommer på anledningen att jag ansökte till musikhögskolan från början.

Hur som helst, musikantpraktiken gick bra för övrigt. Turnén gick bra! Dock vissa missöden såsom blodiga händer, dåligt med publik någon gång och bandmedlemmar som försov sig. Vi överlevde ändå och har till och med fått erbjudande om ett till gig, denna gång med betalning. Får se hur vi ställer oss till det.

Helgen bjuder på lugn och ro för min del. Har tillbringat större delen av den i Fredriks lägenhet. Dessutom har Cissi nu äntligen kommit hem från sin praktik! En toppenhelg alltså, enligt min åsikt :)

Nä, nu ska jag allt gå och lägga mig. Måste börja förbereda mig mentalt för att gå i skolan på "riktigt" igen. På måndag smäller det med en lektion i klassiskt piano som start.

Första turnédagen är över. Besökte idag min gamla gymnasieskola. Där fick jag stå på den scen där jag uppträtt så många gånger förut. Den scen jag växte upp med. Det kändes riktigt nostalgiskt. Skulle aldrig vilja göra om de tre åren igen, men väggarna framkallade ändå en hel del minnen. Ibland glömmer man nästan bort sitt tidigare liv, så det är skönt med små påminnelser. Om vad som har gjort mig till den jag är. Om allt jag upplevt. Om alla skratt och tårar. Det kändes också riktigt bra att de gamla lärarna kom ihåg mig, trots att nästan fem år gått sedan jag tog studenten. Way to go, teachers!

Efter nostalgitrippen var vi även på Klässbols friskola. Har aldrig varit där förut, men det verkade rätt mysigt. Ser fram emot imôra, då spelningarna är på Norrstrandsskolan och SÄG. Den förstnämnda skolans gymnastiksal är platsen där jag undervisats i akrobatik och clowneri. Har även en del minnen från Sundsta. Ja, jag känner på mig att det här blir en riktigt fin Karlstadvecka.

Det finns en sak som jag bara måste skriva här i bloggen. I princip alla som läser mina små textrader vet redan om det, men det finns nog någon som har missat det. Att Nordh inte är min vän längre. För ett par veckor sedan avancerade han till att bli min pojkvän istället. Det kunde man inte tro. I alla fall inte vi två. Resten av världen tycks däremot ha trott det. Hur som helst, jag är himla glad. Trodde faktiskt inte att det fanns några bra killar kvar på jordklotet, men jag hade lyckligtvis fel. För han är en jättebra kille. Jättebra för mig.

Så nu är mitt liv komplett. Jihoo!

Tittade precis på dagens datum och insåg en sak. Idag, för exakt 10 år sedan, upplevde jag en oangenäm händelse. Min familjs älskade kanin hade en tumör i hjärnan och var tvungen att avlivas. För en del kanske inte det betyder så mycket, men för oss var det fruktansvärt. Han hade funnits i vårt hem sedan jag var fem år och jag kunde inte minnas hur livet varit innan dess. Jag älskade verkligen den kaninen (och älskar fortfarande). Vill dagen till ära tänka på honom en stund och önska honom all lycka i kaninhimlen.

Skrutten, rest in peace...

Måndag 25/1
10.00 Tingvallagymnasiet
14.15 Klässbols friskola

Tisdag 26/1
10.00 Norrstrandsskolan
13.00 Norrstrandsskolan
15.00 SÄG

Onsdag 27/1
9.00 Solbergagymnasiet
14.00 KAU

Torsdag 28/1
11.20 Hammarlundens skola
19.30 Lilleruds gymnasium

Fredag 29/1
11.30 Brogårdsgymnasiet

Är du i närheten och sugen på att lyssna - Kom dit vettja!

Det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden. Musikantpraktiken fyller upp den största delen av mina veckor. Ja, det är den praktiken som vi inlett terminen med, vi i trean på Ingesund. Det innebär kort och gott att klassen delats in i fyra ensembler, som tillsammans ska repa in en 45 minuter lång spelning och åka ut på turné. Vi har repat i en och en halv vecka nu. På måndag sätter turnén igång. Tio spelningar på fem dagar. Håhåjaja, det lär bli tufft, men samtidigt kul! Trivs i alla fall riktigt bra med att ha bytt ut konsertflygeln mot ett Nord Electro. Det är inte varje dag man får spela på en keyboard! Inte alla fall inte numera...

Oh well, nu är snart min lunchtimme slut, så det är dags att återvända till skolan igen. So long!

Detta är resultatet av kombinationen tvättid och en trött Lylv:

· En del av tvätten glöms kvar hemma.
· En maskin fylls med tvätt och tvättmedel, dock utan att Lylv trycker på startknappen.
· En ny maskin fylls med tvätten som glömts kvar hemma. Dock sätts inte heller denna maskinen igång...
· Så börjar tvätten att tvättas. Utan resten av kläderna, som ligger kvar i tvättkorgen.
· En sista maskin fylls med den nya högen av kläder. Denna tvätt är på väg att tvättas utan något tvättmedel, vilket förhindras i sista sekunden.

Slutsats? Tvätta aldrig när du håller på att somna!

Nu har Cissi och jag varit manliga. På riktigt den här gången. Hennes älskade bil har egentligen dragit sina sista andetag, men för att hon skulle ta sig hem till sina föräldrar, försökte vi att väcka den till liv med lite konstgjord andning. Startkablar alltså. Det var inte det lättaste. Först behövde vi få igång min bil (som egentligen inte alls kände för att starta) och sedan skulle hennes Nissan reagera på behandlingen. Efter tre försök och ett del dragande för att flytta på den stendöda bilen, gick den igång. Det blev en tur fram och tillbaka till Charlottenberg för att ladda upp batteriet. Trots vår tre timmars långa manlighet startade inte den lilla Nissan idag heller. Så det var bara att vandra ut i kylan och använda startkablarna en sista gång imorse.

Sitter nu här och sörjer den lilla bilen, som snart befinner sig på skroten. Under ett och ett halvt år har våra bilar troget stått sida vid sida. Nu är det slut på den eran. Min bil kommer att bli väldigt ensam. Jag hoppas att han inte gråter alltför mycket därute.

Ni kan ju passa på att njuta av de fantastiska bilderna på oss och bilarna. Ber om ursäkt för mina 15 storlekar för stora vantar, men är det -17 grader så vill man inte gå utanför dörren med bara fingervantar.

Efter en stunds kvinnosnack på MSN...

Lylv: Vad vi har blivit tjejiga!

Cissi: Öum jag menar.. Har du sett den nya Borschborren?
Den har en jättebra special... öum... borr?

Lylv: Jomenvisst, alltså den är ju sååå mkt bättre än den där B17...
Den har ju inte alls sådana där motoriska borrningsfunktioner.

Cissi: Nää precis, men ingenting slår ju den gamla 744an!
Synd bara att de alltid ska ta de bra sakerna ur produktion..

Lylv: Sant i o för sig... Jag saknar den fortfarande. På den tiden kunde man borra ordentligt!

Cissi: Jomenvisst. Lika bra genom gips, betong och trä. Till och med genom kor gick det strålande..

Lylv: Jag provade faktiskt att borra genom sten en gång.. Det funkade asbra! Så nu kan man bygga sig ett stenhus i lugn o ro!

Cissi: Yeah!

Har precis kommit hem från årets föreställning av Cabary. För er som inte är värmlänningar, så kan jag meddela att det är en nyårsrevy som visas på Scalateatern i Karlstad varje år. Har varit på den med min familj mååånga gånger. De senaste åren har revyn tyvärr inte varit lika rolig som förr. Nu däremot... Ja, jag säger bara så här: Härreguuuuuud (läses på värmländska), vad jag har skrattat! SJUKT ROLIGT! Cabarygänget får lätt tio poäng av mig! 2 timmars underhållning på värmländska var tydligen precis vad jag behövde!

Jag hade en så fin födelsedag, måste jag säga! Gjorde en tårta, som jag bjöd mina närmsta vänner på. Sedan tog vi det lugnt med spel och film. Det var precis lagom för mig. Jag har ju alltid haft lite svårt för det där med födelsedagar. Att stå i fokus en hel dag är inte riktigt min grej...

Hur som helst, nu har jag firat färdigt för detta år. Både familj och vänner har grattat mig, vilket gör att jag nu kan slappa i lugn och ro. Är på besök hos mamma och pappa igen för några dagar. Här är det lugnt och skönt, kan jag säga! Har redan hunnit med en lång stunds korsordslösande. Det är helt sjukt att man har tid med sådant på jullovet! Sjukt och underbart!

Sunset Boulevard visade sig att vara en dramatisk musikal, som var bra på många sätt. Dock var ryktet helt sant när det sades att en av huvudrollerna inte var sångerska och därför inte sjöng speciellt mycket. Tycker att det är riktigt illa att inte en riktig sångerska får huvudrollen, trots att den nuvarande Norma Desmond gjorde sitt allra bästa.

Nu sitter jag här i min kära lägenhet igen och har firat in det nya året! Gårdagen bjöd på middag och fest hos Fredrik och Tess. Det var riktigt trevligt rakt igenom! Idag känner jag mig lite småseg, men är himla glad att jag åtminstone är frisk. Första nyåret på tre år nu, kan jag säga. Man vill ju inte vara sjuk på sin födelsedag. 24 år blir jag idag. Ikväll. Jag tänker låtsas att jag är 23 i några timmar till, men antar att jag måste inse att jag blir ett år äldre nu snart. ;)

Vet inte vad dagen bjuder på än, men det är kallt och snöigt ute, så det blir definitivt idealiskt! Känner på mig att 2010 kommer att bli ett bra år! Wohooo!