Att vara i min lägenhet är inte alltid lätt. Man får dagligen höra oidentifierbara ljud. Musiknörd som jag är, kan jag inte låta bli att försöka komma fram till vad det är för ljud. Dessa är de vanligaste häromkring:

Någon slags luta/mandolin Afrikagrannen (troligen) envisas med att spela samma sak på detta instrument varje dag, med början ca 11.00. Jag kan inte komma fram till om det är en låt eller om han bara trycker ner random strängar. Det låter konstigt.

En keyboard Eventuellt är det en keyboard, inställd på något vackert ljud, som spelar växelbas om och om igen. Det är tydligen svårt, för det spelas aldrig mer än ett ackord...

Hårdrock på högsta volym Grannen under mig börjar att, nästan utan några undantag, spela hårdrock på högsta volym klockan 18-19 varje fredag. Jag tror att han har någon slags fest, då han underhåller sig med att ändra volymstyrka på sina låtar.

Det eviga hamrandet Det har jag ju pratat om förut. Igår hamrades det på kvällen, för omväxlings skull. Jag tror dessutom att det var en ny granne, som också kände för att inreda lägenheten.

Mitt kylskåp Ja, det är sant! Mitt kylskåp låter! Det låter värre än både Nordhs xbox och min dvd. Förstår inte för mitt liv varför det måste låta som en motorsåg. Det händer periodsvis och när det är igång, hörs det högt och tydligt där jag ligger och försöker sova. Har en byggarbetare bosatt sig i kylskåpet?

Undrar just hur mycket grannarna lyssnar på mig när jag övar...

Igår tog Sosso och jag vår vanliga simtur på badhuset. Efteråt åkte vi till ICA och köpte med oss semlor hem, fettisdagen till ära! Tillsammans med pojkarna hade vi en liten fikastund framför teven. Ett lagomt skönt sätt att tillbringa dagen på! :)

För övrigt ska Sosso och jag göra vår första sångdebut tillsammans. Datumet är satt för tentan i Röstträning i Tal och Sång, då vi tänkte redovisa ihop. Ska bli kul att inte sitta vid pianot för en gångs skull! Lite nervöst dock att stå tillsammans med någon som faktiskt kan sjunga... ;)

Nej, nu får jag väl ta itu med mig själv och käka frukost, så att jag kan sätta igång med övandet. Tjipp och hej!

Idag har varit en bra dag! Det började med att jag gick upp ur sängen och kunde hoppa runt i min nystädade lägenhet utan att ramla över diverse klädesplagg (vilket jag vanligtvis gör). Jag hann duscha i tid, äta frukost i tid, komma iväg i tid till skolan... Ibland känns som om jag borde slå in i skallen hur mycket lättare livet blir om man gör saker på en gång istället för att vänta till sista sekunden.

I skolan har jag haft mycket för mig. Två sånglektioner och en gehörslektion utan rast emellan. Puh, efter de timmarna är min hjärna lite trött. Lektionerna gav mig i alla fall otroligt mycket, speciellt i sången. Det kändes riktigt bra idag. Jag vet inte varför, men jag upptäckte både det ena och andra. Plötsligt funkade vissa saker som inte alls brukar funka. Sådana här dagar gillar jag!

Imorgon är jag ledig från skolan och alla andra plikter. Ännu ett plus till listan!

Okej, ni vet väl hur jag har planerat min framtid... Boende i ett grande hus med katterna. Här är den första kissen i skaran, som gärna får husera hos mig! Inte nog med att han är liten och söt; han ligger och sover på ett piano! Vi är gjorda för varandra, helt enkelt!

Idag har varit en lite konstig dag. Mitt dokusåpeliv är på väg mot säsongsavslutningen snart. Måste ordna upp ett och annat nu alltså. Jag vill till Spanien också. Nu, nu, nu! Börjar bli riktigt otålig. Hur kan det fortfarande vara tre och en halv månad kvar?

Vi stod där längst uppe på trappan. Mamma, pappa och jag alltså. Trappan var glashal och jag ville inte gå nerför den. Vi skulle ju inte ens gå nerför den egentligen. Dock tyckte pappa att det var jättekul att skämta med mig, så han buttade ner mig på första trappsteget. Som sagt, trappan var ju väldigt hal. Jag kanade nedför flera trappsteg, med hjärtat i halsgropen, innan det tog stopp. Puh.

- Jag vill också åka ner!
Det var pappa som ropade. Paniken kom tillbaka. Nej, han kunde ju inte åka nerför trappan! Var han dum eller? Ja, tydligen, för där tog han ett hopp ner till första trappsteget och åkte som en kanonkula mot mig. Hjältemodig som jag är, tog jag tag i hans arm i farten. Självklart var jag så stark att jag utan problem hindrade honom från att åka vidare mot en säker död. Han skrattade. Det var tydligen roligt, det här.

Nej, det var inte sant! Mamma verkade också tycka att det var jättekul att slå ihjäl sig, för nu tog även hon ett skutt ner på isen. Vid det laget hade pappa och jag tagit oss i säkerhet längst ner i trappan, så jag hade ingen chans att hjälpa henne. Hon voltade. Inte bara ett varv. Nej, två varv voltade hon. Föll till marken som en trasdocka. Jag skrek av rädsla. Hon reste sig upp utan en enda skada.

Efter det här lilla äventyret kunde vi vandra uppför trappan utan problem. Det var ingen is där längre. Ovanför möttes vi av en mängd gator. Vi var i London, det var jag helt säker på. Jag hade varit på dessa gator förr. Det var dock inte riktiga London, utan fejk-London. Jag hade gått längs gatorna i en annan dröm. Ja, jag var fullt medveten om att det här var en dröm.

Vi vandrade vidare, tills vi hittade en lokal att gå in i. Det här var någon sorts affärslokal, som var inredd som en kyrka. En liten kille satt och spelade väldigt, väldigt starkt på en orgel. Pappa sänkte orgelvolymen redan i rummet innan vi såg killen. Det tyckte han var kul. I själva orgelrummet fanns kyrkobänkar med tillhörande bord. Mamma mådde väldigt dåligt och satte sig ner. Hon var snuvig och det var ju fruktansvärt. Som tur var, kom hennes kära vän och satte sig vid henne. Denna kära vän är alltså Fredriks mamma. Hon tröstade min mamma väldigt länge och det diskuterades om alla läkare, som vägrade att hjälpa till. De hade funderingar på att gå till en engelsk läkare ett tag. Då blev mamma glad. Fredriks mamma och den hon hade med sig (Fredriks pappa?) gick iväg.

Då vaknade jag upp ur drömmen av teknikernas borrande.

JA! Nu fattar jag! Det tog bara ett halvår, men nu vet jag vad min hamrande granne gör om dagarna! Han spikar upp afrikanska masker!

Jag visste väl att det skulle finnas någonting bra med att alla tekniker vandrar omkring här i huset! De lämnade grannens ytterdörr öppen och när jag kikade in, såg jag det... I hallen hängde åtminstone tre olika masker och ett stort draperi. Han satsar alltså på det afrikanska stuket. Det förklarar ju även den konstiga musiken jag har hört därifrån. Vad skönt att jag äntligen vet! Nu behöver jag ju inte oroa mig över att han är dålig på att spika i alla fall...

Vad jag gör uppe 8.40 när jag börjar skolan 13.00? Fråga mig istället vad jag gjorde upp 7.10...

Jo, igår fick jag ju ett meddelande från mitt bostadsbolag. Precis som alla andra i området ska jag få ett Telia-uttag installerat, så att den personen som flyttar in hit om tre år har möjlighet att kopplas upp på Telias nät. Själv är jag nämligen inte intresserad. Hur som helst, så ska de komma hit idag den exakta tiden 7.15-16.00... Jag sitter här i lugn och ro och väntar. Kände på mig att de inte skulle komma tidigt om jag nu gick upp ur sängen. Å andra sidan hade de garanterat låst upp min dörr 7.15 om jag hade sovit, så det här var väl ändå lite bättre då. Om jag nu ändå ser det hela positivt, så är det bara en timme kvar tills Sosso och jag ska iväg och simma. Det ska bli mycket trevligt!

Jag är i desperat behov av tips på maträtter. Har en ovana att i princip alltid steka det jag äter. Nu har min mage sagt nej till stekt mat. Jag måste alltså börja koka maten. Vad sjutton kan man koka egentligen? Potatis med potatis som tillbehör? Jag har ingen lust att koka köttbullar igen. För dem som inte vet det: Det är faktiskt inte gott...

Min söta syster är just nu på resande fot till Malaysia med sin pojkvän. Stackarna möttes på Arlanda av ett inställt flyg och är nu 12 timmars försenade till sitt resmål. Jag har fått hjälpa dem med att försöka omboka flyg och haft en mailkontakt med hotellet. Krångel, minst sagt. Ändå var det tur att de, till skillnad från övriga planet, fick med sig sitt bagage. De andra stackarna får nog vänta på bagaget ett par dagar i alla fall. Puh, det där är ju sådant som kan förstöra vilken semester som helst! Hoppas att det går lite smidigare när vi flyger iväg till Málaga i sommar.

Kan någon tala om för mig varför jag inte satt i LLA igår?

Färjestad-Frölunda 8-1 (3-0, 3-0, 2-1)

FBK ligger för övrigt tvåa i tabellen. Hoho, det bådar gott inför slutspelet!

Idag är jag minsann uppe med tuppen! Det kändes lite segt att gå upp ur sängen imorse dock. Kroppen kände verkligen av dansträningen igår kväll, vilket i och för sig är ganska skönt. Då har jag ju gjort någonting vettigt ;)

Ska snart iväg till årets första pianometodiklektion. Det ska bli intressant att se om någonting förändrats sedan förra terminen. Det är ju ganska mkt problem med de där lektionerna. Jag hoppas verkligen på att se någon förändring. Annars kan jag lika gärna sitta hemma och plugga istället. Då lär man sig ju i alla fall någonting.

Nu är det 4 månader minus 1 dag kvar tills det bär av till casitan! Jag längtar ihjäl mig! Helst skulle jag vilja ha två veckor till av det här underbara snövädret, men sedan vill jag ha sommar! Är det någon som har en tidsmaskin, så att vi kan åka redan nu?

Det är skönt att ettårige Ryan alltid har så mycket att berätta för mig på msn! Frågan är bara vad han egentligen vill säga...

Ryan: V.0,,,0////0//o/.o/......................................ooooooooooooooooooo/...................
ooooooooooooooooo../.ooooo.oooooomnmmmmmmmmkmm
Jag: Hej, Ryan!
Ryan: ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,