Äntligen är dagen här! Jag kan knappt fatta att det är första advent... Nu är det snart jul! Dessutom är det skitdåligt väder idag, vilket glädjer mig, då det är Anders-dagen idag. Idag är den enda dagen på hela året som det får ösregna eller vara slaskigt. Det innebär ju en vit jul. Jag vet inte riktigt om jag tror på ordspråket, men det är trevligt om man har oddsen med sig.

Den här helgen har varit en riktigt skön avkoppling från vardagen. Cathrine och jag julmyste i 10 timmar i fredags. Vi såg på den gamla vanliga filmen, kommenterade samma saker som alltid, åt lussebullar och ett ton med pepparkakor, drack glögg och julmust, pratade ihjäl oss... Det känns som om abstinensen har lugnat sig lite. Nu ska man väl hålla ut till jullovet.

Igår var jag ute i Alster och vandrade runt i en lampaffär fylld av billiga julsaker. Jag höll på att köpa både en och två grejer, men visste inte riktigt var jag skulle placera föremålen, så jag sköt upp köpen. Jag gillade annars affären väldigt starkt. Den var nästan lika julig som Plantans övervåning var förr i tiden. Inte riktigt dock. Jag saknar Plantan och alla tomtarna. Där kunde man snacka om julfynd...

Anna och jag gick sedan runt i stan i många timmar. Granen stod som vanligt och lutade på torget. Jag undrar om den kommer att välta i år... Konstigt att den alltid håller sig stadig, trots allt. De hade inte tänt alla ljus längs husväggarna än, men jag antar att de gör det under julskyltningen idag. Skulle gärna vilja åka in till stan för att kika, men mamma och lussebullar väntar.

Nej, nu får det vara dags att öva.

Jag var lite rädd när jag vandrade nerför trappstegen in till tvättstugan nyss. Vad skulle vänta mig den här gången? Skulle jag tvingas att se min fiende i ögonen igen? Skulle jag få en utskällning igen? Jag öppnade försiktigt dörren (efter att noga ha kontrollerat vilka maskiner som var mina) innan jag stegade in i rummet. Den första jag fick se var... Ja, just det. Min tvättfiende från förra veckan. Han stirrade stint in i mina ögon och sade ett kort "hej". Jag svarade lika kort och rusade förbi honom. En våg av irritation sköljde över mig, men eftersom jag är en bättre människa än vad han är, så förblev jag tyst efter det. Alternativet hade väl varit en lång och plågsam död i tvättmaskinen för hans del, men jag tror att jag väntar med att sätta min plan i verket. Om han öppnar munnen igen tänker jag däremot inte ansvara för mina handlingar...

Är det så här det ska vara nu? Ska jag behöva träffa tvättskräcken varje gång jag tvättar? Usch och fy...

Idag var det första gången...

... jag tvingades att klättra in i bilen, då alla dörrar utom en hade fryst. Det var nästan ett kärt besvär på sitt sätt.
... som det snöade i år! Jag njuter och längtar efter fler snöflingor, men än kan jag inte se några...
... jag sjöng inför folk på skolan. Vackert var det inte, but I did it.
... jag blev vald i en valberedning. Det känns inte riktigt som någonting jag borde syssla med? :P

Tänk att allt detta har hänt och klockan bara är elva på förmiddagen...

Jag har varit less på skolan rätt länge nu. Det finns egentligen ingen anledning att vara less - alla lektionerna funkar ju bra just nu. Jag måste börja peppra mig själv med positiva tankar om min fantastiska musikkarriär, så att jag kan gå dit med ett leende igen. Det är ju det som det mesta handlar om; vilken attityd och inställning man har till saker och ting. Att ha "you go, girl"-attityden gör att saker flyter på mer smärtfritt. Idag ska jag påminna mig själv om det hela dagen.

Helgen har varit bra, som vanligt! Cissis inflyttningsfest var (precis som jag trodde) både minnesvärd och riktigt rolig. Det blev mycket sjungande till RATM, DLK och de gamla vanliga festdängorna. Dessutom återvände vi till 90-talet och mindes alla låtar från barndomen. Festen slutade med efterfest hos mig, då vi stannade uppe väldigt länge för att ha seriösa samtal. Riktigt intressanta samtal. Vi kan alltså vara allvarliga ibland, även vi. Känns ju skönt att veta!

Lördagen spenderades i lägenheten tillsammans med Cissi. Vi ägnade 8 timmar åt varandra, men ingen av oss kunde förstå att tiden runnit iväg så snabbt. Vi hade ju egentligen inte gjort någonting...

Nu har jag också firat Fars Dag med min kära familj. Passade på att inhandla lite julklappspapper på Maxi också, när jag ändå var i Karlstaden. Julen närmar sig ju med stormsteg. Bara 19 dagar kvar till första advent!

Och huvudvärken har kommit för att stanna, tydligen... Tôligt läge.

Det blev en extrem start i skolan efter lovet, precis som jag anade. Min höjdpunkt och paus från kaoset i skolan var danslektionen igår kväll. Det är så skönt att ha någonstans att gå, där man inte får läxor eller betyg. Dessutom är det riktigt kul! Läraren börjar bli petigare och petigare. Det känns som om hon stirrar på mig konstant hela lektionerna. Det gör mig inte speciellt mkt; jag dansar ju bara för nöjes skull! Fick beröm ett par gånger igår också, så det var en extra sporre! :)

Jag har varit väldigt trött hela veckan. Det känns lite som om någon har slagit en hammare i mitt hövve. Kanske någon var här inne när jag låg och sov...? Hur som helst, jag tänker lösa det hela med att sova en ordentlig natts sömn! Imöra är jag nämligen ledig från skolan, med undantag för ett rep, så jag kan ligga i sängen till halv tre om jag så vill! Det ska bli hur skönt som helst!

Ser också fram emot Cissis inflyttningsfest imöra kväll. Det lär bli en kväll att minnas!

Jag: Undrar vad det är för datum idag egentligen. Jag har ingen koll alls.
Anna: Jag har ingen aning. Kan kolla på mobilen... Oj, det är första november redan!

Var tar tiden vägen egentligen? Vad hände med oktober? Jag hänger inte riktigt med. Nu är det bara ett par veckor till första advent och sedan är det full rulle inför julen. Jag blir nästan lite stressad inför tanken att skolan ska hinnas med mellan alla julbestyr. Kanske borde jag lägga plugget åt sidan och börja med det igen i januari? Jag kan riktigt se framför mig hur glada alla lärare hade blivit i så fall..

Åh, ibland älskar jag mitt liv! Den här dagen har varit helt underbar! Jag inledde den med att skriva klart min intentionsbeskrivning innan jag tog apostlahästarna in till stan för att träffa Lojs och Anna. Tillsammans hade vi en lång fika- och tjôtstund på gamla, kära Atlantis. Vi passade även på att gå in i en affär eller två. Sedan följde lilla, söta Anna med mig hem till parantesernas hus och klippte mitt hår. Skönt. Ett tag var jag lite orolig för att jag höll på att förvandlas till en grottmänniska, men nu kan ni alla andas ut. Jag ser ut som mig själv igen!

Under kvällen har jag varit vid farmors grav och tänt ett ljus för henne. Otroligt vackert med alla tända ljus på kyrkogården. Och jag saknar dig, farmor, precis som alltid.